Cha-ching
I min familj har vi alltid spelat mycket poker, speciellt vid högtider. Som julen.
I år var det som vanligt middag och spel hos de äldre på annandagen. Vi hade spelat flitigt på julafton också. Det var årets sista, och avgörande omgång nu denna annandag. Typ.
Jag har aldrig ansetts vara bra på poker. Det händer att folk nästan ifrågasätter mina drag. Men ibland, kanske rent av oftast, kan det gå väldigt bra för mig. Annandagen var en sådan dag:
Pappa var stolt. Morfar var misstänksam.
Jag var nöjd. Hohojaja, skrockade jag. Nu fick ni allt, era gamla tvivlare.
Jag kan spela poker.
Yes, indeed-io
Kan någon berätta för mig vad det är som står i rondellen ut till torshälla? Är det en tomte? Är det det? Ser mer ut som en galen dansk på julsemester i Thailand. För inte fan har en jultomte solbrillor.
Den är läskig. Ta bort den.
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jävla Nisse finns kvar.
The end
Jo, förresten...
Folk har tagit efter mig, har jag märkt. De kör med tomteverser. Lagom till julafton.
Jag får en viss känsla av det här... härmapandet. Den där känslan man fick på dagis, om någon fick beröm för en teckning som man själv egentligen hade kommit på idén till. Men fröken, fröken, det var jag som hade den där först!
Jag ska inte hålla på så. Det är larvigt. Det är ju bara kul med lite flera verser. Bara trevligt.
Men det var jag som hade det först...
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men detta den ej då stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.
To be continued.
Underskattning av mänsklig intelligens
I alla fall går lotten ut på (tror jag) att man varje dag ska skrapa en lucka. Under luckan finns det 5 stycken tärningar som visar olika många prickar. Under varje lucka står det också en anvisning. Exempelvis: "Får du exakt 13..." Under tärningarna står det sedan "...vinner du EN VOLVO V50 FLEXIFUEL!". Kul, tänker man då. Typ som yatzy. Lite mer spänning i vardagen.
Otålig som jag är satte jag mig ner en dag och skrapade - alla luckor. Till min besvikelse vann jag inget, inte ens 100 kronor, eller en Sverigelott.
Men nu ska jag berätta att jag var nära, jävligt nära. Varje gång. Jag blev snuvad på vinsten 24 gånger om. Jag var till exempel en prick ifrån att vinna 100 000 kronor, en fyra från att vinna en solresa till Thailand, en jädrans prick ifrån en Volvo... 24 GÅNGER!
Nu är min fråga; vad vill egentligen Bingolotto med det här? Tror dem att inte jag fattar att de gjort sådär bara för att ge mig hopp?
Tror dem seriöst att jag tänker "Oh, jäklar! Nu var jag ju så himla nära, IGEN. Det måste bara betyda att jag kommer vinna snart! Jag blir så glad av att nästan vinna!"
Nej, det här måste åtgärdas. Fult spel, Bingolotto. Fult spel.
Tre små nissar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar då sin dystra lek.
To be continued.
Saken är den...
Jag kommer absolut inte ihåg det roliga Rebecca sa i torsdags, mer än:
Becca (med blicken ner, sneglandes på betygen): Jag har VG i svenska...
Och det är ju inte så kul. Det var något som sades innan... S.K.I.T.S.A.M.M.A.
-
Sitter här och är lite ledsen för tillfället, faktiskt. Jag tittar igenom en större mängd bloggar nämligen. På vissa av dessa mycket fina bloggar finner jag - mig själv. Jag finns med som länk. Remarkabelt, som fillumenisten skulle sagt.
Det är det ju också, riktigt bra är det.
Men.
Jag har upptäckt, och fortsätter upptäcka, att jag så gott som alltid är sist på de här länk-listorna. Det gör mig upprörd. Det känns som om jag är bortglömd, en andra klassens medborgare. Oviktig.
Självklart vet jag att jag står sist bara för att jag heter MMMaaaathildaaa. Då kan man ju inte hamna i toppen liksom. Men det här är ändock mycket svårt för mig att bearbeta, då jag alltid på (de flesta) listor har vart bland åtminstone de tre första. AAAAltis.
För att få det här ur världen skulle jag kunna be alla att byta mitt länk-namn till Altis. Det skulle dessvärre bli helt fel, då jag aldrig varit någon Altis, utan alltid en Mathilda. Min bror kan ibland vara en Altis, men inte jag. Absolut inte.
Ett annat alternativ är att jag blir Athilda. Då skulle jag plötsligt placeras högt upp igen, och allting skulle bli som vanligt.
Nejmen, hörni. Det är ju nästan så att jag gillar det. Athilda. Det låter fint. Rent utav lite grekiskt. Athilda, syster till Athena.
"Möt Athilda - Hollywoods nya favoritgudinna"
"Athilda talar ut: 'Athena och jag kände aldrig varandra särskillt bra'"
Yep. Hejs.
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp,
och tar för sig av varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.
To be continued.
M.V.G.
Rasmus gjorde sig skyldig till två års fängelse igår också. Nästan så att det skulle vara värt det, måste jag säga. Mycket trevligt att se hur lurade vi alla blev. Aaja.
Återkommer när jag fått mer material.
/ marre
Nissar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.
To be continued
Min helg i korthet
I helgen var jag kraslig. Sjuk, med andra ord. Feber och sånt tjafs. När jag är sjuk blir allting så mycket roligare. Speciellt när jag har tagit ibumetin i hopp om att bli bättre.
I lördags låg jag och sov i soffan. Utanför, på gården, springer det omkring en hög med termobyxor. Termobyxor med barn i. Jag vaknar av att de för ett jädrans oväsen. Fast egentligen gjorde de inte alls det. De viskade nämligen. De var precis utanför fönstret. Jag började betrakta dem.
På grund av mitt kritiska tillstånd kunde jag inte avgöra hur många de var. Det jag dock uppfattade var att de gjorde något som de visste att de inte fick. Jag uppfattade snabbt vad det var.
De skulle åka på rumpan nerför trappen. Jaså, jaså, tänkte jag och log lite grann, dagens ungar gör fortfarande det där. Jag började drömma mig bort till mina glansdagar på den där gården när jag plötsligt hörde hur en liten, liten flicka försiktigt går uppför trappen och sätter sig ned. Hon tar fart och glider iväg nedåt.
Den tidigare så tysta lilla tjejen, ger nu ifrån sig ett mycket konstigt ljud. För varje trappsteg som hon skumpar ner låter hon "aa-AA!" Så i ett par sekunder låter hon såhär: "aa-AA-aa-AA-aa-AA-aa-AA-aa-AA-aa"
Hon den lilla flickan gjorde hela min lördag, som en del skulle säga.
De gick därifrån strax efter, det var nog inte så kul som de trodde. Ont gjorde det säkert också.
Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista nissen över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av nisseblod.
To be continued.
På spanskan...
Fabian sitter, mer eller mindre som vanligt, i klassrummet och snackar i 180 med tjejerna bakom honom.
Jesper: Men Fabian, titta på filmen! Inte på tjejerna!
Jocke: Men Jesper, titta på filmen! Inte på Fabian!
Jag kommer sakna min spanskagrupp.
Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av nissehand,
suger misse bort från tand.
To be continued.
Vill inte, tänker inte
Saken var den att jag inte ville ändra en grej som jag blivit tillsagd att ändra. Läs:
Siffror som säger mer än ord.
I den där meningen hade siffror fått en ring runt sig. Det stod att det inte var rätt ord. Det stod att när man skriver siffror menar man själva siffran. Alltså tecknet i sig. När man vill mena ett nummer, då ska man använda ordet tal. Det gillade inte jag, minsann. Meningen skulle alltså bli såhär:
Tal som säger mer än ord.
HA! Det låter ju fel. Fel, fel, fel, som Brasse skulle sagt. Nu låter det ju som om jag menar ETT TAL. Ett tal som man TALAR ut.
Jag vill inte ändra.
Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars nisse på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl ner i kvicksandslik gröt.
To be continued.
Inte illa pinkat
Idag har jag gjort:
-
-
-
-
Nothing. Nada. Inget.
Det enda som hänt är att mina gratis sms har gått ut. Dem gick minsann ut, men inte jag. Tänk vad mycket grejer som hänt idag. Någon har säkert hunnit med att både bli född och dött, bara under tiden jag skrivit det här.
Nej. Jag måste börja ta vara på söndagar.
Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljustrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
nisse ligger död på trappen
To be continued.
Regn och piss och blåst 340 dar' om året
Ja, inte fan kan man säga emot.
varje inlägg fram till jul!
Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandar snabbt för honom tryter,
snart i sitt eget blod han flyter.
To be continued.
Länge sedan skulle man kunna kalla det
Det är mycket intressant att lyssna på den musiken jag har där. Den är verkligen jättebra.
Och. Ibland måste man ju vara lite glad för att man har ett så bra minne.
Oj, vad jag kommer ihåg det där.
Hejdås.
Inte mycket att hänga i julgran'
Mja. John Bauer, NTI och Mikael Elias var väl inget. Inte Rekarne heller, inte Rinman heller egentligen. Och inte Eskil.
Måste dock säga att det lutar åt miniräknarnas Mecka, Rinman.
--
De senaste dagarna har jag stört mig något otroligt på en sak. Är väl egentligen inget speciellt med det, men nu gjorde jag faktiskt något åt saken. Det hör till ovanligheterna.
Hemma, i köket, i bänken, i andra lådan uppifrån, ligger det prydliga rader med bestick. De tre rader som jag använder mest är gaffel-raden, kniv-raden och sked-raden. Jag använder ofta de här föremålen när jag är trött, det vill säga på morgonen. Oftast är jag då i stort behov av en sked, om jag nu inte vill äta müslin med händerna. I mitt nästintill sovande tillstånd öppnar jag alltså den här lådan varje morgon för att hämta - en sked.
Därför är det äckligt irriterande när jag med hela min kraft drar ut lådan, som är mycket svårdragen, så absolut långt mina armmuskler förmår på morgonen, för att finna tre rader med bestickskaft. Toppen på varje bestick göms kvar inne i lådan, icke-synliga.
På mornarna tänker jag dock inte på det, utan tar bara ett bestick. Jag vet inte vilket, men jag tar det. Rena rama lotteriet. Oftast hinner jag precis sätta mig till bords för att då inse att jag tagit en kniv, inte en sked. Det var ju fint, tänker jag, jag kan ju skära müslin. Fan. I. Helvete.
Jag måste göra om allt igen, resa på mig, dra ut lådan (ännu längre den här gången så att jag ser vad jag tar), ta en sked, stänga och sedan sätta mig igen.
Och nej, jag skojar inte när jag säger att exakt detta har hänt varje morgon den senaste veckan.
Idag löste jag dock problemet. Jag vände på alla bestick. Min fader försökte stoppa mig. Ohygieniskt kallade han det. Det får han göra. Då tar man ju alla på alla besticken, något sådant sa han.
Kalla mig äcklig, kalla mig smutsig, kalla mig ohygieniskt. Men jag ändrar mig inte, de ska ligga åt det hållet.
