Att åka skidor
Jag kom och tänka på en grej. Jag kan inte åka skidor (nedför snackar vi nu), har knappt aldrig kunnat och kommer troligtvis aldrig att kunna heller.
På grund av detta blir jag annorlunda behandlad har jag märkt. Min familj ser mig som något slags svart får i familjen.
"Men Mathilda, kan du inte ens försöka åka som alla oss andra, det är jätteroligt."
Jo, roligt tror jag säkert att det är. Om man kan åka.
På vinter/våren brukar skolan, som alla andra skolor, åka till Romme. För att åka skidor. Lärarna tror att det är bra för eleverna med sådant. Friluftsliv, lite variation till skolan. De flesta elever uppskattar detta. För oss övriga, som inte tycker det är underhållande att åka på två platta pinnar nerför en sluttning, finns det andra saker vi kan göra. Som minigolf, eller varför inte en vinterpromenad i Vilsta?
När det är dags att skriva i blanketterna vart man ska tillbringa sin friluftsdag står de som ska åka skidor vid en lapp och övriga vid en annan. Inget konstigt med det. Det är bara en sak som skiljer dessa två grupper åt. Skidåkarna ler. "Det här ska bli kul!" tänker de. De kommer ha kul. Väldigt kul.
För de kan ju åka skidor.
Till alla er skidåkare som möjligtvis kände er träffade av detta inlägg vill jag bara tillägga att jag av egen erfarenhet vet att ni kan vara riktigt hyggliga. Ja, jag är till och med riktigt bra vän med flera stycken av er. Så frukta icke, skidåkningen påverkar inte era personligheter på något sätt.
