GERD

Fick detta sms i morse:

Hej Anna jag glömde tallriken
som tårtan var på kommer du
ihåg kan du kanske ta den med
till affären kan jag hämta vid ett
tillfälle TACK för igår
GERD

Svarade med en förklaring om att jag, vad jag vet,
varken hade ätit någon god tårta eller fått en
tallrik för mycket igår kväll. Klargjorde också att jag
inte hette Anna.  

Gerd svarade med ett tomt sms.

Ska jag vara ärlig hade jag hoppats på något lite mer givande.


Jag och Nina i bibblan

En kul grej nu då.

Blev idag insläppt av min Sv/SO -vikarie Nina i skolans bibliotek då jag förklarat för henne att jag var i brännande behov av en mycket speciell bok. 

Nina och jag gick tillsammans den korta vägen till bibblan (jag skriver bibblan dels för att biblioteket var jobbigare att skriva än jag trodde, och för att denna bibbla inte är värd att bli kallad bibliotek då den knappast är större än ett par hyllor). Väl inne sökte jag upp boken på datorn, men hade problem med att hitta den bland alla hyllorna (ja, jag vet att jag motsäger mig själv; bibblan var kanske lite större än ett par hyllor). Följande konversation utbytte då Nina och jag:

Nina: Men du, vilket hylla var det då?
Jag: Ehm, Lz.
Nina: Jaha, men då är det här borta.

Vi går till hyllan.

Nina: Jo, jag har vart bibliotekarie själv en gång i tiden nämligen.
Jag: Haha, jaha! Då kan ju du det här, du.
Nina: Haha, jaa. Vad hette författaren?
Jag: Det står inte, men den borde ha HITLER med stora bokstäver på ryggen.
Nina: Mhm, du. Här!
Jag: Va bra, tack.

Boken var svart med en stor bild på en arg Adolf Hitler mitt på framsidan. Och med skriften HITLER skrivet stort över honom. Jag höll den hårt medan vi låste bibblan och gick.

Jag: Åh, vad bra! (jag tittar leende på boken)
Nina: Hehe, jaa... (hon ser misstänksamt på mig)
Jag (förstår plötsligt situationen och säger snabbt): Hehe nej, alltså, den är till min uppsats...
Nina: Ha, jo jag förstod det.
Jag: Hahah, bra. Tänkte att det var bäst att säga det bara. Så att du inte trodde... eh... något annat.
Nina: He, nejdå.

Man vet ju aldrig. Det kanske står nazist i pannan på mig.


RSS 2.0