MATHILDA

I en förgången tid hade jag en Samsungmobil. På den kunde jag ha ringsingnaler. Polyfona, ringsingnaler. Jag tittade igenom dessa polyfona låtar nyss. Britney var med. Hittade till och med lite Mission Impossible. Livet enligt Rosa låten stod högt upp, fortfarande inställd som ringsingnal.

Och sen fanns ju...
 

Idag hade jag tänkt:

• Placera Naturvetenskapsprogrammet högst upp på min ansökningslista.
• Jag hade också tänkt trycka på knappen där det står Bekräfta ansökan.
• Sist hade jag tänkt ha ännu en sömnlös natt, då jag planerat att ligga och skrocka stolt över att jag äntligen lyckats bestämma mig för vart fan jag ska ta vägen.

Men:

• Jag är en fegis.
• Jag är rädd för att göra något fel. Som att råka ansöka till Naturbruksprogrammet istället.
• Min image är att göra allt lite väl sent, så jag håller mig till det.

Därför:

• Ansöker inte jag idag.
• Tjatar jag ännu mer på Johan, och ber honom vara med när jag bekräftar allt.
• Han får skriva ut skiten åt mig också. Ha.
  
  
  

Ha, alltså. Fotgängare. Haha. Vad är det för ord? Fan, den som tyckte att man skulle börjar kalla alla gångare för det förtjänar ett kok stryk.

Kok stryk, kok stryk.

I fredags var jag med min pappa och handlade på ICA Ekängen. Min pappa handlar alltid där. Min pappa handlar alltid på fredagar. Min pappa storhandlar alltid. ICA, fredag, storhandling. Lika självklart som att Sanna Nielsens nästa hit kommer låta precis som alla hennes förra.

Jag tycker det är roligt att följa med ibland. Jag blir lika chockad varje gång, då jag ser alla saker som jag missat. Alla saker som tidigare bara existerat på  TV. Till exempel, alla flingor. Loops, Frostis och alla de där. Jag älskar sådana flingor. Varför? Varför åt jag dem inte? Om pappa skulle gå med att köpa dem till mig nu, skulle jag inte behöva något annat.

Mitt andra favoritställe i affären är köttavdelningen. Jag drar snabbt igenom biffar och stekar, och stannar sedan vid inälvsmaten...

Jag blir inte äcklad. Nej, jag blir bara förundrad över hur svårt jag har att se folk äta det där. Kycklinglever, 20 pack. Grishjärta, 2 pack. Liksom, vaah?

Där står jag, och skrockar för mig själv och undrar vem fan är det som äter det här?. Jag börjar sedan skratta vid tanken på mig själv ätandes Inlagda kycklinghjärtan med spenatstuvning. Haha.

Det var poker pågång.

Rasmus: Okej, Fanny dealar nu då.
Fabian, jag: Ah, det får hon göra. Du dealar Fanny.
Fanny: Okej... (hon blandar snyggt och börjar dela ut, meeen...)
Rasmus: Haha, men vad gör du? Ska inte du också ha kort?
Fabian, jag: Hahah.
Fanny: Men, vah? Jag skulle ju vila sa ni?

Haa.

Under en längre tid har jag tänkt skriva ett inlägg om min eltandborste. Det ska jag göra nu. Oookej.

Jag har haft två eltandborstar i mitt liv. Min första fick jag vid omkring 10 års ålder. Den var en Disney-eltandborste, lila, med inslag av Musse Pigg. För att underlätta tandborstningen, vilket mitt barnasinne behövde, spelade den efter varje passerad minut en melodi. Små, pipiga toner som tillsammans formade välkända sånger i ett par sekunder. Old MacDonald had a farm och Waltzing Matilda var två utav dem. Vid den sistnämnda blev jag genast lite mallig och tänkte för mig själv att jag och den här tandborsten, vi var ämnade åt varandra.

Med åren insåg jag dock att den här tandborsten var riktigt barnslig. Vafan, vääldigt barnslig. Melodier och skit. Nej, jag skulle bli tvungen att göra mig av med den.

Jag klagade hos min mamma. Jag sa att den började "ge sig..." . Det var självklart inte hela sanningen. Det var egentligen inte något större fel på tandborsten. Men någonting var jag ju tvungen att säga. 

Snabbare än väntat införskaffades en ny eltandborste. En blå och vit, stilren. Inte barnslig. Jag tog med lättnad farväl av Disney-tandborsten och gladdes av min nya införskaffning.

Den nya var bra. Den nya är den som jag har kvar, än idag. Men den har aldrig levt upp till mina förväntningar. Det var något som gjorde, och gör, mig dödsbesviken på den; den laddar ur. Konstant, hela tiden. Den håller i kanske tre borstningar, sen ger den ifrån sig ett sjukt ljud och inom loppet av en halvminut har det slutat snurra. Det här en utav de mest irriterande grejer jag gått igenom i hela mitt liv. ÅH. Jag... HATAR det.

Jag vill ha tillbaka min Disney-eltandborste. Fan va bra du var. Förlåt mig? 

Känns inte rätt att skriva detta, rent utav lite oskönt.

Men de som inte tycker att han är skitsnygg bör så fort som möjligt uppsöka en välmeriterad läkare.

Det. Är. Sjukt.

             

--

Jag har nu insett att det bara är dagar kvar tills man tydligen måste söka gymnasie. Är jag orolig? Nej. Är jag stressad? Nej. Har jag bestämt mig? Nej. Typ inte.

--

Agnes och Cissi måste titta på denna. Ja, mer rätt kan han inte ha. Eller?


I'll be back

/ maaa