MATHILDA

Arg. Det är vad jag är. Irriterad. Besviken. Hjärtekrossad.

Riktigt förbannad är jag. Ilsken. Förargad.

Att jag är ilsken arg och förbannad över en skitsak gör det inte bättre. Jag blir ännu argare. Mer besviken.  Ännu mer hjärtekrossad.

ÅHHHHH. IHHHHHHHH. UHHHHHHHHHH.

Så. Nu känns det lite bättre.

Men jag ville verkligen ha den där bikinin.

Det ska komma ett Sims 3 har jag hört. Kul. Spännande. Värdelöst.

Det där med dataspel var jag inte så mycket för när jag var mindre. Eller, dataspelen var det väl inget fel på, det var mest det att jag inte spelade dem. Jag tittade när andra spelade dem. Det bästa jag visste var att kolla när min bror spelade. Helst Roller Coster Tycoon. Jag satt där bredvid honom, ihopkrupen på en stol och fascinerades av vår nöjespark. För det var vår park. Jag satt ju faktiskt bredvid. Och kollade på.

Det visade sig senare att jag inte var ensam om detta beteende. Min kompis Hannes och hans bror Henrik hade samma problem. Det hela slutade med att vi satt alla fyra framför datorn. Jonas och Henrik längst fram, jag och Hannes lite snett bakom. Alltid lika fascinerade.

Exakt samma sak gällde Playstationet. Jag satt bredvid, Jonas spelade. Favoriten här var dock Crash Bandicoot.

Nu för tiden spelar jag helst själv.  Kul. Spännande. Värdelöst.
 

Lite snygg är han. Lite svensk är han också. Faktiskt. Det har jag kollat upp.

Kanske är värt att gå och se hans film i alla fall.

 

Fabian: Du Fanny?

Fanny: (frånvarande) Ahh?

Fabian: Kan du hjälpa mig med ett tal?

Fanny: Vilket?

Fabian: Fråga D på sidan jag-vet-inte men den är efter den förra sidan.

Jaså du, Fabian. Det talet. 

 

Jag kom och tänka på en grej. Jag kan inte åka skidor (nedför snackar vi nu), har knappt aldrig kunnat och kommer troligtvis aldrig att kunna heller.

På grund av detta blir jag annorlunda behandlad har jag märkt. Min familj ser mig som något slags svart får i familjen.  

"Men Mathilda, kan du inte ens försöka åka som alla oss andra, det är jätteroligt."

Jo, roligt tror jag säkert att det är. Om man kan åka.  

På vinter/våren brukar skolan, som alla andra skolor, åka till Romme. För att åka skidor. Lärarna tror att det är bra för eleverna med sådant. Friluftsliv, lite variation till skolan. De flesta elever uppskattar detta. För oss övriga, som inte tycker det är underhållande att åka på två platta pinnar nerför en sluttning, finns det andra saker vi kan göra. Som minigolf, eller varför inte en vinterpromenad i Vilsta?  

När det är dags att skriva i blanketterna vart man ska tillbringa sin friluftsdag står de som ska åka skidor vid en lapp och övriga vid en annan. Inget konstigt med det. Det är bara en sak som skiljer dessa två grupper åt. Skidåkarna ler. "Det här ska bli kul!" tänker de. De kommer ha kul. Väldigt kul.    

För de kan ju åka skidor.

Till alla er skidåkare som möjligtvis kände er träffade av detta inlägg vill jag bara tillägga att jag av egen erfarenhet vet att ni kan vara riktigt hyggliga. Ja, jag är till och med riktigt bra vän med flera stycken av er. Så frukta icke, skidåkningen påverkar inte era personligheter på något sätt.
  

Jag klippte mig idag. Det tog 2 ½ timme, inklusive färgning. Det säger ju allt. Mitt hår har den senaste tiden lagt på sig några hekto. Det blir mer och mer. Hårstråna ökar på något sätt, de blir fler. Detta stör mig. För det är inte fler hårstrån jag vill ha, utan längre. Men icke.

Eftersom jag tonar håret en aning varje gång jag klipper mig, ser jag på den svaga utväxten jag har hur mycket håret har växt. Det är här mitt starkaste argument för att mitt hår inte växer på längden kommer. Det var nämligen så att jag klippte mig senast i december förra året. Det var alltså hela 4 månader sedan. På min utväxt kunde jag se en ökning i längd på ca 2 cm. Ja, det är sant. Och sorgligt.

Jag har nu funderat på vad jag kan göra åt detta problem, för banne mig är det ett problem. Ett stort ett. Jag skulle kunna äta något sorts medel som gör att håret växer mer. En snabb och troligen effektiv metod. Ett annat alternativ är att köpa en hårförlängning. Också snabbt och effektivt. Har dock sina sidoeffekter. Ordet fjortis skulle bli använt mer frekvent mot mig, chansen att bli avslöjad, att folk skulle se att det inte är mitt hår, är ytterst stor.

Är det någon som har fler alternativ får den gärna höra av sig, jag är ytterst öppen för förslag. Verkligen. Snälla?

Kände att det var dags nu, blogg-dags.

Ja, nu fick hon som ville, den där Cecilia.

Men jag varnar er! Jag är en riktigt tråkig tjej. Inte ett dugg kul faktiskt, rent av ointressant.

Men försöka kan jag väl. Ett tag.