MATHILDA

Saker och ting går inte som jag vill nuförtiden. Inte nog med att jag fått underskåp mot min vilja, utan vi ska ha prao om några veckor också. Jag tänker inte, jag vill inte.

Och sedan idag då. 75 % av alla de gångerna jag rest mig upp har jag slagit i foten. Jo, det är säkert. Den är helt mörbultad. Jag ska precis ta mitt fösta kliv upp från datastolen när något inte riktigt hänger med. Bonk, säger det och sedan ligger jag på golvet.
 
Knockout.

Jag ojar mig, väser skällsord åt gud och kramar om foten. Sedan ställer jag mig upp igen, tjuter och hoppar febrilt på ett ben (ja visst, det blir säkert bättre då). Jag släpper foten, ögonen fyllda med tårar, slår tre gånger i bordet och fortsätter ut mot köket.

Nu ska jag äta fisk. Jippie.


Det är Daniellas cykel som ger ifrån sig de pipande lätena, förresten. Inte min. Lyssna så får ni se.