Utomhus

Det har kommit till min vetskap att det finns två minnessorter. Korttidsminne och långtidsminne. Det har också kommit till min vetskap att ett utav dessa är bäst hos en. Man har alltså antingen bra långtidsminne, eller bra korttidsminne. Det tycker jag intressant. För det stämmer ju. Jag kommer absolut inte ihåg vad jag åt igår. Men jag kommer ihåg exakt vad som hände den dagen då jag för första gången fick vara kvar till klockan 5 på dagis. Som inträffade för ca 12 år sedan. Jag tänker nu därför bevisa att jag har ett utomordentligt långtidsminne. Som självklart resulterar i ett obefintligt korttidsminne.


Jag lekte väldigt mycket ute som liten. Lekte med grannkompisarna. Men ibland ville jag inte leka alls. Jag ville vara själv, inomhus. Det är dock en speciell dag som har etsat sig fast i mitt spektakulära långtidsminne.


Den dagen ville jag verkligen inte gå ut. Men av någon anledning var jag tvungen. Du måste få frisk luft, sades det. Pappa tvingade mig. Jag var tvungen att gå ut, jag ville inte. Jag grät. Och skrek. Efter många minuters släpandes och tjatandes, satt jag där, på gården utanför, och tjurade. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände men det blev plötsligt roligt där ute. Jag underhöll mig. Eller någon underhöll mig. Så helt utan vidare blev det roligt. Jag hade så kul att jag helt glömde bort tiden. Pappa kom ut. Igen. Han sa något om mat. Inte en chans, tänkte jag. Nu när han hade släpat ut mig tänkte jag stanna. Han gav sig inte ändå. Mat, mat, mat. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Tjatet övergick i jagande, jagande övergick i slag och sparkar. Pappa var nu tvungen att ta mig på axeln och bära in mig. Jag var galen. Jag ville ju inte gå in. Jag var ju ute, precis som han sa att jag skulle vara från början. Jag slog och sparkade i pappas grepp. Det var dags att ta fram esset, orden som han inte kunde säga emot mig på. Jag skrek i förtvivlan, med min outvecklade språkförmåga:


Jag måste fåå fjiisk luuuuft! Pappaaa lyssna, jag måste få fjisk luuft! Fjiiiisk luuuuuuuuft!


Det funkade inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0