MATHILDA

Under en längre tid har jag tänkt skriva ett inlägg om min eltandborste. Det ska jag göra nu. Oookej.

Jag har haft två eltandborstar i mitt liv. Min första fick jag vid omkring 10 års ålder. Den var en Disney-eltandborste, lila, med inslag av Musse Pigg. För att underlätta tandborstningen, vilket mitt barnasinne behövde, spelade den efter varje passerad minut en melodi. Små, pipiga toner som tillsammans formade välkända sånger i ett par sekunder. Old MacDonald had a farm och Waltzing Matilda var två utav dem. Vid den sistnämnda blev jag genast lite mallig och tänkte för mig själv att jag och den här tandborsten, vi var ämnade åt varandra.

Med åren insåg jag dock att den här tandborsten var riktigt barnslig. Vafan, vääldigt barnslig. Melodier och skit. Nej, jag skulle bli tvungen att göra mig av med den.

Jag klagade hos min mamma. Jag sa att den började "ge sig..." . Det var självklart inte hela sanningen. Det var egentligen inte något större fel på tandborsten. Men någonting var jag ju tvungen att säga. 

Snabbare än väntat införskaffades en ny eltandborste. En blå och vit, stilren. Inte barnslig. Jag tog med lättnad farväl av Disney-tandborsten och gladdes av min nya införskaffning.

Den nya var bra. Den nya är den som jag har kvar, än idag. Men den har aldrig levt upp till mina förväntningar. Det var något som gjorde, och gör, mig dödsbesviken på den; den laddar ur. Konstant, hela tiden. Den håller i kanske tre borstningar, sen ger den ifrån sig ett sjukt ljud och inom loppet av en halvminut har det slutat snurra. Det här en utav de mest irriterande grejer jag gått igenom i hela mitt liv. ÅH. Jag... HATAR det.

Jag vill ha tillbaka min Disney-eltandborste. Fan va bra du var. Förlåt mig?