Min helg i korthet
I helgen var jag kraslig. Sjuk, med andra ord. Feber och sånt tjafs. När jag är sjuk blir allting så mycket roligare. Speciellt när jag har tagit ibumetin i hopp om att bli bättre.
I lördags låg jag och sov i soffan. Utanför, på gården, springer det omkring en hög med termobyxor. Termobyxor med barn i. Jag vaknar av att de för ett jädrans oväsen. Fast egentligen gjorde de inte alls det. De viskade nämligen. De var precis utanför fönstret. Jag började betrakta dem.
På grund av mitt kritiska tillstånd kunde jag inte avgöra hur många de var. Det jag dock uppfattade var att de gjorde något som de visste att de inte fick. Jag uppfattade snabbt vad det var.
De skulle åka på rumpan nerför trappen. Jaså, jaså, tänkte jag och log lite grann, dagens ungar gör fortfarande det där. Jag började drömma mig bort till mina glansdagar på den där gården när jag plötsligt hörde hur en liten, liten flicka försiktigt går uppför trappen och sätter sig ned. Hon tar fart och glider iväg nedåt.
Den tidigare så tysta lilla tjejen, ger nu ifrån sig ett mycket konstigt ljud. För varje trappsteg som hon skumpar ner låter hon "aa-AA!" Så i ett par sekunder låter hon såhär: "aa-AA-aa-AA-aa-AA-aa-AA-aa-AA-aa"
Hon den lilla flickan gjorde hela min lördag, som en del skulle säga.
De gick därifrån strax efter, det var nog inte så kul som de trodde. Ont gjorde det säkert också.
Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista nissen över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av nisseblod.
To be continued.
