Pucko
Det finns inget som får mig att känna mig så otroligt feminin som mina målade naglar. Mina händer känns helt plötsligt ytterst värdefulla och vid minsta slag på en nagel avges en signal som får slående konsekvenser. Allt som mina händer har grepp om faller till marken. Duns. Panik utbryter.
"BLEV DET MÄRKE, BLEV DET MÄRKE PÅ NAGELN?" Mina ögon är uppspärrade till max. Jag vrider och vänder på fingret, helt för tillfället ovetande om att det bara växer naglar på en sida av fingret. När lederna efter några minuter till slut säger ifrån, drar jag slutsatsen att det inte blev något märke. Den närmaste timmen ägnas istället åt stirriga blickar varannan sekund, bara för att vara säker på att ingen skada har skett.
Det löste sig med fåglarna också, hörni. Behöver ingen hjälp. Katten åt upp dem.
