Nattmackan
Det händer ibland att jag går i sömnen. Eller något i den stilen. För sover gör jag inte. Jag är vaken. Men jag har inte en blekaste om vad jag sysslar med. Jag bara gör det. Glider runt i lägenheten och kuckelurar.
Som en gång, riktigt i farten var jag då. Jag gick upp och trodde på djupaste allvar att det var morgon. Pigg var jag dessutom. Det kommer jag ihåg.
I alla fall tog jag mig ut ur mitt rum och in i köket. Under denna vandring hade jag, trots mitt förvirrade sinnestillstånd, lagt märket till att bostaden var ovanligt tom på folk. Mörkt var det ute också. Märkligt. Men, men. Jag var tvungen att äta frukost, jag fick ju inte bli sen till skolan.
Smöret, mackorna, mjölken, O'boyen. Jadå, allting framställt. Där satt jag, i min ensamhet. Konstigt, tänkte jag, har alla sovmorgon idag eller?
Jag var mitt i en tugga på min tredje macka då polletten plötsligt föll ner. Min blick for lite osäkert över köksklockan. Halv två? Jaha, på så sätt...
Bara att packa ihop och gå och lägga sig igen.
Morgonen efter, den riktiga morgonen, hörde jag mamma ifrån köket: "Men, jag som trodde att jag la fram mackor igår kväll..."
Hoppsan.
