MATHILDA

I torsdags, ja. Det blev kul, inte riktigt som vi förväntade men ändå kul. Jag drar allt från början:

Det finns en kille som heter Johan Lindholm på min skola. Johan är född 1995. En del tid har vi spenderat med Johan och hans vänner. Johan var dock den som av någon anledning blev drabbad.

Jag vet inte riktigt vem som kom på själva idén, men Rasmus och Fabian var definitivt inblandade. Idén var att tömma en Pucko (i Tetra Pak), fylla den med något annat (fiskleverolja diskuterades, men det blev juice) och sedan låta någon köpa den. Jobbet var perfekt utfört. Ingen skulle misstänka att det var något ovanligt med Puckon. Knappt en skråma, mer än lite lim på undersidan. Jag lovar.

Det bestämdes alltså att det var Johan, en trogen puckodrickare, som skulle bli den utsatte och självklart kunde han ju inte själv vara medveten om att han faktiskt var avsedd att köpa den. Efter bestämmelser med medbrottslingen Kling i cafeterian, ställde vi Puckon bland sina Pucko-vänner i kylen i väntan på Mr. Lindholm.

De kommande dagarna blev spända. Vi var tvungna att ha Johan inom räckhåll, för att vara där och se när han köpte Puckon. Det blev dock inte som vi tänkt oss. Johan köpte ingen Pucko. Dagarna gick och gick, men ingen Pucko. Vi insåg att vi själva skulle bli tvungna att få honom att köpa den.

Igår hade vi som vanligt en mycket lång håltimme, och som vanligt satt vi med Johan, Erik och co. i cafeterian. Det här var vår chans. Rasmus hade en plan. Han slog vad med Johan att om han kunde lösa hans bildgåta, skulle han bjuda honom på en Pucko. Självfallet var denna gåta barnsligt enkel, och Johan fick sin Pucko, intet ont anande.

När Johan sedan öppnade förpackningen blev det plötsligt mycket tyst i cafeterian. Men han drack. Yttrade något i stil med "uh, vafaan?". Och vi började skratta, eller skrika. Välj själv.

Johan insåg att han blivit lurad, slängde "Puckon" och även han började skratta.

Lite kul var det.